Här dör pressetiken inför våra ögon

Ingenting kan längre döljas och tystas ner. Och därmed finns inte längre någon pressetik.

Det är den drastiska men oundvikliga slutsatsen efter turerna kring arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i Almedalen.

Just nu är det torsdag kväll och svenska folket har blivit serverade en halvfärdig skandalsoppa av Aftonbladet. Mannen som nyss var minister har konfronterats av tidningen med uppgifter om ett fyra år gammalt "brott". Men vilket brott det rör sig om får vi inte veta – av pressetiska skäl.

Alltså. Låt oss slänga ut ett stort stycke nyslaktat kött i högsommarsolen. Sedan är det bara att vänta. Kommer det några flugor är det i alla fall inte vårt fel.

Men Aftonbladet vet ju vad de gör. De röker ut syndaren, möjligen i en ohelig allians med ministerns exfru, som enligt vissa skvallrare ska ha läckt uppgifterna om "brottet" och haft för avsikt att använda det i parets vårdnadstvist.

Det finns många "om" och "kanske" här. Men om uppgifterna stämmer har vi att göra med en skilsmässa och en vårdnadstvist där deltagarna tävlar med varandra i sjaskighet.

Vi behöver knappast veta alla detaljerna och ibland undrar jag om jag själv ens vill. Men det är bara att vänja sig. I det nya nätskvallersamhället med etikfria forum som Flashback och Realtid finns inte längre några kittlande hemligheter som överlever första dygnet.

Just nu gissar jag att rikstidningarnas ansvariga utgivare sitter i sina glasburar och grubblar över det hopplösa dilemma som dyker upp allt oftare: ska jag publicera något som "alla" redan vet (eller snabbt kan ta reda på) eller försöka dölja sanningen och därmed göra min egen tidning irrelevant som nyhetskälla?

Första versen är redan sjungen av Aftonbladet. Borta i Visbynatten gnolar hela samhällseliten på nästa vers. Men den utgivare som sjunger ut hela visan vet att han eller hon straffas med en stor skamstrut på huvudet.

Från och med i eftermiddags är Littorin-härvan en enda dålig teaterfars. Halva sanningen är ute om något som förmodligen få har med att göra men som alla är för nyfikna för att inte veta.

Inom några dygn vågar jag lova att varenda detalj i historien Sven-Otto Littorin är uthängd till full beskådan av både allmänheten och de barn som alla säger sig vilja skydda.

Allt medan den döende pressetiken vrider sig som ett plågat djur på köttkroken.