Detta är briljant samtidskonst!

Två kaliforniska tonårstjejer, Drew Garrett och Lauren Willey, står bakom vårens intressantaste skandalsuccé på nätet.
På två timmar skrev de en egen låt som en släkting hjälpte dem att spela in i sin studio. Eftersom varken Drew eller Lauren kan sjunga fick det bli halvfalsk pratsång i stället. Resultatet – låten Hot Problems med en nypunkigt enkel video – la de ut på en humorblog som en kul grej för sina kompisar.
"Hot girls we have problems too, we're just like you, except we're hot", lyder texten i refrängen.
Det tog hus i helsike.
Youtube-videon närmar sig nu 15 miljoner visningar. Massorna är ursinniga och över en halv miljon människor har tryckt på ogillaknappen. Youtube svämmar över av videoklipp där folk spyr ur sig sitt förakt för låten och ger kommentarer som "jag vill inte bo på den här planeten längre" eller "den får mig att skämmas över mänskligheten". Elaka parodier läggs upp på löpande band och nyhetskanalerna i USA gör tv-inslag om "den värsta låten genom tiderna".
Själv tvekar jag inte att kalla den för ett mästerverk.
Med klarsynt ironi, en väldigt rolig idé och en videokamera lyckas Drew och Lauren med en provokation som Anna Odell tvingades besvära halva psykiatrivården för att få till. Tjejerna verkar kort sagt ha fått hela den humorlösa (främst manliga) delen av USA:s befolkning på fötterna. Och det är ingen liten skara.
Så vad handlar ilskan om?
Min tolkning är att dessa tonåringar har lyckas bryta mot flera stränga men outtalade regler samtidigt i ett samhälle (västvärlden) och ett forum (internet) som anser sig vara frihetens och toleransens hemvist på jorden. Reaktionerna avslöjar att tjejerna har lyckats – eller råkat – sätta fingret på en öm punkt.
Första etikettsbrottet är att de talar öppet om en klassdimension som alla vet finns men som få orkar prata om, nämligen den om sexuellt kapital. Det vill säga att du får sociala privilegier eller handikapp beroende på hur attraktiv du är.
Detta borde inte vara någon större hemlighet i en värld där skönhetsindustrin omsätter 1 800 miljarder kronor om året, men är tydligen känsligt ändå.
Det andra etikettsbrottet är att de på eget bevåg sorterar in sig som överklass i denna ytlighetsvärld – och dessutom beklagar sig. Från sitt självpåtagna överläge rapporterar de retfullt ner till oss andra att en stor sexuell förmögenhet faktiskt inte löser alla problem. Det är nästan i klass med Marie Antoinettes fråga om varför folket inte äter kakor när brödet är slut.
Budskapet kommer dessutom från två tjejer som är precis så lagom söta att man inte riktigt kan veta om de menar allvar. Hade de varit supermodeller och/eller kunnat sjunga hade färre vågat ge sig på dem (eftersom sexuellt kapital är makt). Och hade de sett helt alldagliga ut så skulle alla ha förstått ironin. Då hade projektet varit riskfritt och ointressant.
Men jag hävdar att Drew och Lauren vet exakt vad de gör. Skälet är att verkshöjden är så god, trots allt. Den som vill ta avstånd från låten märker snabbt att den ockuperar medvetandet. Melodin sätter sig som ett häftplåster vid första lyssningen och släpper inte taget, vilket är precis den kvalitet alla popproducenter försöker uppnå.
Dessutom går det inte att tvivla på äktheten, vilket förenar de flesta stora youtube-händelser. Detta är uppenbart ett resultat av eget skapande utan kommersiella eller klickmaximerande baktankar.
Så lyssna på Hot Problems, tolka fritt, nynna med, skratta gott, tänk till och njut av ett stycke briljant politisk samtidskonst.